Avbokar resan pågrund av allt som hänt

Posted in Deep-talk / Åsikter, Livet, Personligt / Min Story

Hej bloggen,

Idag skulle jag egentligen åkt till London med Joel. Resan bokades och betalades för mer än 1 månad sen, och just i dagsläget ångrar jag att man inte tog avbokningsskydd… Har aldrig innan varit med om att behöva hoppa av en resa, så trodde definitivt inte att något sånt här skulle inträffa.

Varför var jag tvungen att hoppa av London-resan då…?
– Vill först och främst säga att min Epilepsi är den absolut största orsaken till varför jag inte kan åka.
Senaste 2 veckorna har det hänt en del saker. Haft en liten svacka med min sjukdom redan för 1 månad sen. Blivit uppsagd kontakten med en i familjen. Haft fullast fokus på en av mina småsystrar som var på besök hela förra veckan. Och dagen innan hon skulle åka hem, så blev jag utsatt för sexistiskt olaga hot.

Allt som varit senaste tiden har tagit enormt mycket energi. Min sömn och min Epilepsi har påverkats ofantligt mycket. Det var längesen som jag mådde såhär dåligt i kroppen, som i sin tur påverkar mitt psyke.
Dem negativa händelserna, tillsammans med min sjukdom, har överbelastat min kraft. Det blir verkligen för mycket.

Det absolut jobbigaste är som sagt min sjukdom. Hade inte den varit såpass kraftig och oförutsägbar som den är nu, så hade jag ändå åkt till London! Man behöver ju såklart få hitta på roliga saker och tänka på annat.
Dock är det i princip omöjligt nu med en väldigt komplicerad Epilepsi och ingen fastställd medicin ännu som funkar till 100%.

Att hitta på saker på dagtid är inte lika farligt. Men kvällar och nätter är det som är allra värst.
Kan inte sova i djupsömn och jag vaknar flera gånger per natt pågrund av Epilepsin. Jag har behövt ta både starka sömntabletter och min akutmedicin för att kunna få sova något över huvud taget.
Detta är verkligen inte hållbart. Och därför jag testar ny medicin och håller hoppet uppe.

Förstår ni varför jag inte riktigt känner mig trygg att resa för tillfället med kompisar?
Jag behöver vara med någon som vet exakt hur jag och min Epilepsi fungerar. Och just nu är det bara min sambo, samt mina föräldrar som jag kan känna mig trygg med på i den fronten. Dem är dem enda som varit med om många anfall och vet hur jag ska hanteras både innan, under och efter anfallet.

Det handlar inte om att jag inte litar på mina vänner. Men jag måste känna mig 100% trygg nu när jag är i en sån här jobbig och komplicerad period med Epilepsin. Och tyvärr är det bara 3 personer jag kan känna mig trygg med just nu- Min sambo, min mamma och pappa.
Ska inte ens behöva förklara mig över något sånt här, men så är läget iallafall och jag tycker det är hur tråkigt som helst…

Nu får ju Joel resa själv, och det känns ganska synd, samtidigt vet jag att han uppskattar egentid och ensamresor. Så jag hoppas verkligen att han får en bra resa ändå.
Såg verkligen framemot London-resan och det är tråkigt att ‘slänga pengar i sjön’…
Dock är hälsan viktigast, så får försöka tänka positivt och att jag lärt mig något av detta istället. Att i fortsättningen med framtida resor, alltid fixa avbokningsskydd.

Lämna en kommentar

Blivit utsatt för sexistiska olaga hot

Posted in Deep-talk / Åsikter, Livet, Personligt / Min Story

Hej bloggen,

Igår kom det aldrig upp något blogginlägg pågrund av en sjuk grej som hände i lördags kväll.
Jag blev utsatt för sexistiska olaga hot och därför orkade jag inte vara så aktiv på sociala medier igår.

Det var en kille som skrev att jag skulle lyda honom eller så skulle han sprida ut bilder på mig till alla mina nära och kära.
Han skickade även bilder på mig och skrev flera gånger att han hade makten att förstöra mitt liv.
Bilderna är gamla och jag förstår inte hur han fick tag på dem. Visste inte ens att dem bilderna fanns och hade tagits. Har alltså blivit fotad utan tillåtelse eftersom jag inte visste något. Och vet inte heller vem människan är då han måste ljugit om sitt namn.

Nu tänker jag inte gå in på mer detaljer och tänker inte visa några bilder på killen som hotade mig.
La ut allting på Facebook i lördagskväll och lät honom kommentera där öppet på min uppdatering. Fick otroligt mycket stöd från väldigt många som backade upp mig och kommenterade emot honom när han skrev sina hot i kommentarerna.

Efter mycket ‘kommentarskrig’ mellan honom och vänner till mig så började han ge efter och till slut blockade han mig. Strax därefter så hade han tagit bort sin Facebook. Ganska troligt då att det var han. Plus att personer i min närhet har kollat upp att han är riktig och har även hittat familjemedlemmar och kompisar till honom.

Har såklart polisanmält detta och har många bra människor bakom mig nu. Högt uppsatt domare, advokater, hackers och givetvis poliser. Det känns skönt att ha detta bakom ryggen, samt alla nära och kära som stöttar mig!

Lämna en kommentar

Senaste Epilepsianfallet – Den längsta natten i mitt liv

Posted in Deep-talk / Åsikter, Livet, Personligt / Min Story

Igårkväll var jag väldigt nära på att få ett Grand Mal (stort epilepsianfall) igen.
Som tur väl gick det aldrig över till ett Grand Mal tack vare min akutmedicin.
Den medicinen är nästan som morfin. Den gör så att jag blir väldigt trött, samt snurrig i huvudet och svag i kroppen långt efteråt.

Idag när jag vaknade var tröttheten väldigt hög och likaså med ångesten.
Varför har jag ångest när jag ändå inte fick ett stort anfall? 
– Jag är rädd. Så sjukt äckligt rädd och orolig.
Detta är pågrund av mitt senaste Grand Mal som jag fick för bara 1 vecka sen när jag var på Mallorca med en kompis.
Det anfallet var faktiskt det värsta jag varit med om, och den natten var den längsta natten i mitt liv.
Jag sov inte en blund den natten.
Och varför det blev det värsta nånsin var pågrund av kraften i anfallet, både innan och efter..
Jag har aldrig varit med om en så nära-döden-känsla som jag var då. Hemsk känsla.
Efter stora anfallet fortsatte jag få små anfall och den här döden-känslan var fortfarande hög. Oron och rädslan för att få ett stort anfall igen var enorm.
Ville inte heller väcka min kompis igen. Hon hade tagit hand om mig väldigt bra i stora anfallet. Jag behövde henne även piggare än mig till dagen efter. Vi skulle nämligen åka hemåt till Sverige igen med planet.
Och eftersom min kropp får fruktansvärt ont och tappar mer än hälften av min vanliga kroppsstyrka så blir jag som en 90-åring på ett äldreboende. Jag kan därmed inte gå, prata eller bära saker så bra alls. Alltså behövde jag all hennes energi för att hjälpa mig att gå. Därför jag valde att inte väcka henne igen.
Därav blev det den längsta och jobbigaste natten jag nånsin varit med om. Och jag får ont i hjärtat av att bara tänka på det. Speciellt nu när jag får små anfall eller symptomer i dagsläget.
Jag blir bara påmind om det senaste hemska anfallet och den värsta natten i mitt liv. 

Att somna varje kväll nu är en ångestladdad och orolig stund. Men jag kämpar och försöker verkligen göra allt som går för att inte få ett anfall. Varken litet eller stort. 

P.S Jag sköter min hälsa! Jag äter som jag ska. Sover i tid och dricker knappt någon alkohol. Därför vill jag inte höra någon som säger att jag måste vara försiktig och sköta mig. För det gör jag redan. 

Tack för att ni läste och tack för er sympati! Puss

Lämna en kommentar

Stort epilepsianfall på semestern

Posted in Deep-talk / Åsikter, Livet, Personligt / Min Story

Hej bloggen,

Natten till fredagen fick jag epilepsianfall på Mallorca. Så hela fredagen mådde jag riktigt dåligt av många anledningar. Mår alltid dåligt dagen efter ett epilepsianfall.

Varenda liten del på kroppen gör fruktansvärt ont och huvet är oftast väldigt snurrigt. Har alltid fruktansvärt ont i käken och tungan, så att äta dagen efter är inte direkt lätt.
Skillnaden denna gång var att jag inte sov någonting under natten, så mitt huvud har aldrig gjort så ont som det gjorde i fredags.

Jag försökte verkligen sova efter anfallet, men det gick verkligen inte pågrund av rädsla för att få anfall igen.
Som tur väl var min vän Vicky med hela tiden. Hon är den första kompisen som är med mig själv när jag får ett stort anfall. Hon skötte det väldigt bra och var verkligen omhändertagande.

Varför fick jag anfallet natten till fredagen?
– Jag får skylla mig själv. Jag skötte inte maten så bra som jag borde ha gjort. Gick ändå aldrig hem senare än midnatt och drack en svag drink per dag. Vilket alltid brukar gå bra.
Nu var det maten som var den stora boven.

Så när vi gick och la oss på torsdagkvällen började jag redan känna symptom. Jag sa inget till Vicky först, för ibland om man uppmärksammar nånting, så kan det ju bli värre. Det är som när man har gråten i halsen och någon frågar ”Hur mår du egentligen?” – Då kan man oftast inte hålla tårarna borta.
Samma princip är det för mig och min Epilepsi.

Jag försökte lugna ner mina symptom genom att tänka på härliga saker. Jag bad till Gud och gjorde andningsövningar. Försökte verkligen med allt detta i 10 min, men det blev inte bättre och sen satte jag mig upp för att försöka avleda det kommande anfallet. Men kände att det tog över så jag ropade tydligen på Vicky och sa till henne att jag kommer få anfall. Då fick jag det direkt efter att jag sa till henne.

Kommer aldrig ihåg precis innan, samt direkt efter ett anfall. Men när jag vaknade till var jag lika förvirrad som vanligt. Sen kommer jag ihåg när jag hade vart vaken ett tag att jag kände en klump i magen och hjärtat av ångest. ”Nej inte ett anfall nu igen”.

Jag kunde inte sova efteråt pågrund av rädsla för att få ett anfall igen. Jag fick även ångest för att jag fick anfall, sen ville jag inte heller hålla Vicky vaken hela natten. Behövde ju all hennes hjälp dagen efter med att bära saker osv. och eftersom vi skulle ta flyget tillbaks till Sverige så behövde jag ha henne piggare än mig.
Hon vart lite sur på mig för att jag inte väckte henne efter anfallet. Men hon vaknade ändå flera gånger när jag vände och vred på mig i sängen bredvid. En riktig övervakare♡

Jag mådde som sagt riktigt dåligt hela fredagen. Efter ett anfall så blir min kropp som pensionärerna på ett äldreboende. Jag går enormt långsamt, jag äter och pratar lika långsamt. Jag hör och ser sämre. Nästan alla mina muskler i kroppen försvinner. Jag orkar inte bära så mycket. Behöver gå med stöd.
Och som grädde på moset i fredags hade jag extra ont i huvet pågrund av noll sömn. Den huvudvärken blev värre sen mot kvällen så att jag brast ut i gråt.

Allt gick dock över sen tack vare tabletter och ny medicin mot Epilepsin som jag hoppas ska hjälpa mig i det långa loppet. Började i fredags, men det känns som att den medicinen påverkade ganska snabbt en del. Jag vågar inte ha för höga förhoppningar, men jag hoppas verkligen att det ska bli lite bättre!

Lämna en kommentar

Fail på min födelsedag | Bartender-kit

Posted in Livet, Personligt / Min Story

Ja, känner mig lite dålig idag på min födelsedag då jag failat på en grej…

Ber så hemskt mycket om ursäkt till alla som försökt ringa mig men jag har precis nyligen bytt nummer och har inte hunnit skriva ut till många om mitt nya nummer 😐
Men nu är det iallafall löst! Har skickat sms nu till alla i min kontaktlista!

Hur som helst.
Jag har blivit uppvaktad av min kära sambo. Han kom hem mitt under jobbdagen med en tårtbit med tända ljud på, samt ett gulligt kärleksbrev som gjorde att mitt hjärta bara smälte!
Det bästa var att han köpt en ny medicin till mig som förmodligen kommer hjälpa min epilepsi, Samt gjorde min absoluta favoritmat när han kom hem från jobbet- Raggmunkar med fläsk och lingonsylt!!

Är så tacksam för den uppvaktningen som jag fått från min underbara sambo!<3
Och är såklart glad också till alla som har skrivit och ringt mig idag! Har världens finaste människor runtomkring mig och är så tacksam<3

Påtal om helgens händelse och barkitet som vi fick… 

Jag och Andreas fick vara med på eventet Bartender For One Night. Vi fick alltså lära oss göra goda drinkar och då fick vi med oss varsitt bartender-kit. Allt som behövs för att kunna göra goda drinkar! Det känns superkul 😀
Vill påminna om rabattkoden också på European Bartender School- EBSCHANGE som ger 100 euro rabatt på vilken kurs som helst hos www.bartenderskolan.com

 

Lämna en kommentar

Känslan efter 1 dag utan Cola Zero…

Posted in Deep-talk / Åsikter, Hälsa/Träning, Livet, Personligt / Min Story

Ja, hur bra är egentligen Cola Zero?
Hur bra är det egentligen att vara beroende av något annat över huvud taget?

Jag har skojat ganska ofta om att jag är beroende av just Cola Zero. (Hellre det än alkohol, nikotin eller droger). Men även sånt som anses vara nyttigare behöver inte vara bra…

Tror de flesta vet att aspartam, som Cola Zero innehåller, inte är bra. Faktum är att det är minst lika dåligt som sockret i vanlig Cola. Men dem är dåliga på olika sätt.

Sockret kan i längden vara farligt för hjärtat, och aspartam kan bli farligt för hjärnan.
Jag själv anser att båda sorterna är lika dåliga, men jag dricker enbart hellre Cola Zero för att jag faktiskt älskar den drickan…

Jag dricker hellre Cola Zero än alkohol, och jag älskar verkligen Cola Zero till popcorn eller andra snacks. Även till mat.
Men hur svårt det än är att erkänna för andra, och för mig själv, så överkonsumerar jag dessvärre Cola Zero….

Igår var första dagen på länge som jag inte drack ett glas Cola Zero. Den känslan var så himla frustrerande.
Ja ni hör ju. Det känns nästan pinsamt. Men något som är ännu mer pinsamt och tragiskt är att jag faktiskt sitter och dricker ett glas Cola Zero nu samtidigt som jag skriver…. !?

Skrattretande. Haha! Ååhh får panik på mig själv och vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Känner mig patetiskt, samtidigt som jag blir glad när jag dricker det. Usch va jobbigt.
Det har verkligen blivit ett beroende och jag behöver trappa ner. Det är en sak som är säker….

Men vill jag trappa ner?
Svar- Ja. Men det är sjukt jobbigt! Jag vill dock inte sluta dricka det. Aldrig i livet. Man ska ju få unna sig. Men hur ofta egentligen…

Att bara vara utan Cola Zero helt och hållet en hel dag kändes alldeles för jobbigt, och jag bet mig själv på läppen och inuti munnen mer än vanligt pågrund av abstinens.
Fy tusan säger jag bara 😛

Aja, ingenting är bra för någon längre, haha.
Inte ens om man dricker för mycket vatten. För då kan man ju råka ut för vattenförgiftning.
Vet inte ens vad jag vill komma på för slutsummering…
Men jag hoppas iallafall att jag kan bli bättre så småningom 😛

Lämna en kommentar

Som en boll som blir kastad åt olika håll…

Posted in Deep-talk / Åsikter, Livet, Personligt / Min Story

Idag har jag gråtit så himla mycket. Grät såpass mycket i eftermiddags att jag somnade pågrund av att jag blev så trött av allt gråt.
Vill inte att ni ska tolka detta som värsta deppiga inlägget. Däremot vill jag klaga och bara skriva ur min frustration och trötthet på detta äckligt jobbiga faktum. 
(OBS! Bilderna är gamla, tro inte att jag sminkar mig när jag mår såhär. Haha)

Idag hade jag iallafall min psykologtid hos min specialistpsykolog inom PTSD (posttraumatisk-stress-syndrom). För cirka två månader sen fick jag reda på vad jag hade för ‘fel’ i huvudet och varför jag har panikångest samt andra svårigheter- Nämligen PTSD som var och är anledningen till allt. (Vill ni veta exakt vad PTSD är så kan ni läsa en kortfattad och bra text om det HÄR).

Innan dess har jag i princip blivit kastad åt olika sjukhus och mottagningar i 1 år för att just få hjälp. Ända sen September förra året har jag bytt psykolog samt mottagningar 6 gånger…
Förstår ni hur mycket det är på 1 år?
Plus att jag har fått höra från olika psykologer att jag kanske har diagnoserna Borderline, Bipolär m.f. Vilket inte är kul att höra. Och därför som jag också har fått byta olika mottagningar.  

Jag hann gå hos varje psykolog i ca 2 månader. Sen när jag precis började få förtroende för en psykolog som jag trivdes med, så tvingades jag ändå byta mottagning eller psykolog, vilket innebar att jag behövde börja om på nytt med någon annan…
Om och om igen. Det är fruktansvärt utmattande. 

Min psykolog som jag går till nu har det känts bra med från första start. Har pratat hos henne i bara någon månad, men fick starkt förtroende för henne väldigt snabbt.
Hon är otroligt bra och känns genuint snäll. Hennes röst har alltid gjort mig lugn och sättet hon pratar på gör mig mer förstående i allt. Hon är faktiskt den bästa psykolog jag haft. Någonsin.

Men tror ni jag ska få ha kvar henne nu då? 
Svar- NEJ. 
Fick veta på vår session idag att hon inte ska jobba kvar längre på mottagningen. Hon som börjat betyda mycket för mig och mitt välmående. Vi som skulle precis påbörja den tuffa behandlingen för PTSD…
Då ska jag i princip bli övergiven (igen), och det känns verkligen skit.

Nu kommer jag få byta psykolog än en gång. Jag kommer få vänta ett tag innan jag får träffa en ny, och jag kommer behöva vänta ännu längre på att få börja behandlingen för det som jag har fruktansvärt jobbigt med.
Så nu blev det alltså typ sju resor värre, haha. Detta var verkligen ingenting som jag behövde och jag förstår inte hur sjukvården kan vara såhär osäkra?

Som det känns nu så vågar jag knappt träffa en ny psykolog, eftersom det känns som att jag alltid kommer behöva byta psykolog och börja om från början.
Förstår inte hur det ens är möjligt att jag behövt byta såhär många psykologer på bara 1 år?!
Tyvärr så blir det inte bättre heller, trots att jag klagat och förklarat hur illa detta påverkar mig…

Men aja…jag får väl fortsätta vara den här lilla bollen och hoppas på  7.e gången gilt gällande psykologbytet?! Haha tack o hej, från en utmattad tjej.<3

 

uDkglZcd

Lämna en kommentar

10 fördelar med hösten

Posted in Livet, Personligt / Min Story

Hej på er,

Tänkte dela med mig utav 5 saker som faktiskt är väldigt positivt med hösten! Sommaren är ändå min favoritårstid, men alla årstider har sin charm. Och sånt som man gör på hösten, kan man inte heller få uppleva på sommaren på samma sätt!
Så här nedan kommer mina 10 favoritsaker som jag älskar med hösten:

  1. Tända-ljus-säsongen börjar – Nu när mörkret tidigare kommer in så passar det ännu bättre med att tända ljus. Jag älskar att tända ljus, men det är inte alls samma sak på sommaren eftersom det är ljust ute så länge 😛
  2. HALLOWEEN = Bästa högtiden – Ja.. för mig är det iallafall den roligaste och mest kreativa högtiden! Halloweenfester så man kan få klä ut sig och sminka sig precis som man känner för. Att bara låta kreativiteten flöda och testa nya konstiga grejer som man annars inte brukar göra någon annan tid på året- det är såååå underbart!!
  3. Höstens alla färger – Ja men vem gillar inte höstens fina färger? När löven börjar ändra färg på träden och när dem faller ner på marken…Det kan vara bland det finaste jag vet att kolla på!
  4. Soppor och Höstgrytor – Det kommer ju även maträtter nu som inte passar lika bra på sommaren.
    Älskar kalopps, olika soppor osv. och nu till hösten passar det verkligen som handen i handsken tycker jag!
  5. Svamp-plockning – Alla som älskar kantareller känner nog samma lycka här som jag!
    Kantareller är bland det bästa som finns och att gå ut i en skog och plocka kantareller kan vara bland det mysigaste som finns. (Att rensa kantarellerna är till och med kul tycker jag 😛 )
  6. Gymmet & badminton kallar igen – Jag är en sån som främst tränar utomhus på somrarna med träningsband + vikter, tar joggingturer och kör på utegym. Men när kylan kommer så känns det mycket roligare att gå till gymmet eller badmintonhallen, iallafall för mig! Jag vill typ inte ens träna ute längre när det är kallt 😛 Kan max gå en powerwalk en gång i veckan, resten blir gymmet och/eller badminton. På gymmet kan jag då ta upp styrketräningen igen efter att enbart ha tränat kondition, funktionell träning och förbränning på sommaren!
  7. Titta på serier – Nu finns det verkligen en bättre anledning att ligga och titta på serier. Särskilt efter träningspass! På sommaren känns det inte lika bra att ligga i soffan framför tv:n (även om man har gjort vettiga saker under dagen). Nu på hösten känns det ändå bättre att göra en sån sak och det är definitivt pga vädret och mörkret 😉
  8. Planering inför julen – Ja men faktiskt så börjar ju många redan nu planera inför julen. Man köper från jultidningar, börjar göra en julklappslista och kollar mer jul-inredning! Det är väldigt mysigt och framförallt skönt att planera julen i god tid! 
  9. Oktoberfesten – Kul att fira med lite extra öl och utklädnader även här. Vi firar det dock inte lika bra i Sverige, men något år tänker jag åka till Tyskland och fira denna happening för att testa den upplevelsen 😀 Det verkar vara skitkul!
  10. Min födelsedag – Haha ja, eftersom jag fyller år den 23.e oktober så är det också en ganska given självklarhet till varför jag älskar hösten 😉
    Och nu i år fyller jag 25, vilket känns extra speciellt. Phuuu! Tiden går fasligt fort asså 😛
1 Kommentar

Pojkvännens dag – Vad gjorde jag för att fira min pojkvän?

Posted in Livet, Personligt / Min Story

Hej bloggen,

Idag är det faktiskt pojkvännens dag, en väldigt fin dag om ni frågar mig! Sjukt gulligt att det finns såna dagar också. Men vad gjorde jag för att fira min kära underbara pojkvän då?
– Absolut ingenting… tyvärr…
Jag visste faktiskt inte ens om det 😛 Fick veta det för bara någon timme sen… Jag är sämst på att läsa nyheterna och hänga med i såna här svängar haha 😐
Det komiska (som min sambo tyckte var gulligt) var att jag fick sån extrem ångest och började gråta en massa 😛 Låter sjukt töntigt, men jag älskar verkligen att fira saker och varenda ‘bättre anledning’ att fira tar jag direkt med storm…

Jag/vi firar vår första dejt, firar vårt datum när vi blev tillsammans och flyttade ihop, firar både hela år och halvår, samt namnsdagar och såklart födelsedagar osv. osv… Ni förstår mig kanske lite bättre nu 😛 Jag älskar att fira sånt jag tycker om och för mig är det viktigt.
Därför ska jag fira pojkvännens dag i efterskott! Kommer fira min pojkvän imorgon istället med lite trevligheter 😀

Lämna en kommentar

Epilepsianfall tätt inpå igen..

Posted in Deep-talk / Åsikter, Livet, Personligt / Min Story

Hej bloggen,

Hela dagen igår var jag som en vandrande zombie. Hade nämligen råkat ut för Epilepsianfall (igen)… Därför det aldrig kom upp något blogginlägg igår.
Fick anfallet tidigt på morgonen igår och där vet jag faktiskt varför jag fick anfallet.
I lördags jobbade jag flera timmar på bröllop och natten till lördag hade jag inte fått tillräckligt med sömn. Jag behöver egentligen 8 timmars sömn, men då fick jag bara 6 timmar.
För människor som inte har en sån här sjukdom gör det kanske ingen större skillnad om man bara får 2 timmar mindre sömn. Men för mig är det extremt viktigt och det märks tydligt i min Epilepsi när jag får bara någon timmes mindre sömn och inte tar det lugnt därefter.
Utöver för lite sömn och flera timmars jobb så tog det inte slut där….
Dumt nog tillät jag och Andreas att ta hem folk på middag senare under kvällen. Fel ord att säga dumt kanske… Men det var inte direkt smart gjort med tanke på hur trött jag egentligen var. Jag borde egentligen bara ha vilat själv med sambon och haft en lugn kväll.
Det blev för mycket för kroppen helt enkelt, och det fick min sjukdom sota för.
Så hela dagen igår hade jag svårt för att gå och pratade långsammare än vanligt. Sjukt ont i kroppen, ont i huvudet och hade extra tufft för att äta eftersom det gör så fruktansvärt ont i min käke.
Idag känns käken lite bättre, likaså kroppen och huvudet. Men det är ändå såpass att jag måste ta det lugnt och inte göra något särskilt ansträngande idag.
Ska endast gå ut på en lugn promenad och äta ordentligt med mat. Sömn har jag iallafall fått nu. Och är glad över att jag inte fått några små anfall eller symptom hittills idag.
Är så också otroligt tacksam över min kära sambo som alltid finns och tar hand om mig till 100%, Han är världens klippa<3

Lämna en kommentar